Tappade kontakter

Som små barns förällder är det så är det så lätt att tappa kontakten med sina vänner. Tyvär... Man har inte möjlighet,lust att göra saker som man förut har gjort. Även om man har tillgång till barnvakt så kanske man inte alltid har lusten att vara borta. Tiden med familjen är så himmla viktig, den ensama tiden man får tillsammans efter det att barnen lagt sig är värd så mycket. Att få vara hemma men vara Terese och Kristoffer och inte bara mamma och pappa. Men av någon anledning så är det inte lika lätt att hälsa på folk som inte har barn. Även fast man vet att man är jätte välkomen så drar man sig ändå för det eftersom man vet att de små barnfingrarna kommer att vara på och pilla och ta på allt som man inte ska ta på. Man är ständigt på sin vakt. Öron som stänger av och inte lyssnar på vad man säger förrens det går sönder något. Barn är pilliga och klåfingriga ;) Jag har personer som har vart en del av mitt liv som man har tappat kontakten med. Som man känner en tomhet och saknad efter. Men det är väl inte försent att börja om? Har man kännt varandra förr så kan de väl inte vara svårt att börja om???