Jag har börjat få så svårt att sova själv... Jag har aldrig haft problem att sova själv på de 6 år vi har bott tillsammans... Men nu är de grymt jobbigt!
Av någon anledning har jag svårt att slappna av. Även om de är larmat och jag vet att ingen kan ta sig in utan att larmet går...
När Kristoffer är hemma så somnar jag bara vi lägger oss och han håller om mig, eller jag honom. Jag kan vakna på natten och krypa ännu närmare än vad jag redan är.
Egentligen kanske jag inte är otrygg, jag bara saknar värmen och närheten när han jobbar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar