Den stora dagen-Ultraljud

Idag var det äntligen dags för det efterlängtade ultraljudet :) Jag var allt bra nervös innan och det blev ju inte bättre när hon började undersökningen och bebisen inte rörde på sig! Men barnmorskan var rätt snabb på att vissa vart hjärtat var och att det slog, så då vart jag lugn igen :) Det var en lugn bebis som var där inne som inte rörde sig allt för mycket. Den låg nog och sov :) Men efter en stund kom allt bebisen igång och rörde på sig :) Underbart att de :)
Så datum för beräknad föddsel är 12 Januari, så vi blev max flyttade fyra dagar. Så nu blir de att knippa ;) Selma kom ju 17 dagar för tidigt så jag hoppas faktiskt att denna lille knodd inte ska ha lika bråtom. Bara vi kommer in på 2011 så får bebisen komma när den vill :) Givetviss är bebisen välkommen 2010 med men hoppas ju på en 11a :) hehe.

Men en sak som Kristoffer reagerade på (jag tänkte inte på det, var inne i tv:en) var att efter halva ultraljudet så började hon säga HAN...? Varför säger hon helt plötsligt så? Är det bara för att man oftast säger han eller sa hon så för att det kan vara en liten gosse? Visst vi vet ju inte om det nu är en gosse men man blir ju lite fundersam.
Jag tycker inte man ska säga han/hon om inte föräldrarna vill veta. Det måste ju gå att säga något annat, eller? :) Ajja, vi kommer ju hur som helst inte få veta till 100% förrens den lille tittar ut :)

När vi hade hämtat Selma och kom hem igen så vissade vi henne bilden på hennes lillebror/lillasyster och hon blev faktiskt glad när vi sa att det var bebisen :) Hon tog bilden till kinden och gosa med den <3 Jag har sagt de förrut och säger de igen, hon kommer bli en underbar storasyster <3

Hela familjen massor <3 Men jag tror att tiden kommer gå fort, hösten brukar ha en förmåga att springa emot julen och nyår och allt vad det innebär så jag tror att vi snart har den lille här hos oss <3